Tags

, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

A small story I actually wrote for another writing-blog (whose name I’ve forgotten right now >.<) in swedish, using one of many writing exercises. It was something like: “roll a dice 4 times, first two decides the age, third place and forth a secret”(probably more though, like special object, what sex the character should be and such). Judging from my story, I believe I got 62, one of ’em high apartment building and a letter. It’s in swedish though and maybe a bit unedited. Ah wells, here it goes!

No direct trivia, google docs tells me I wrote it January 30th, I wouldn’t really know though ^^;

Well, enjoy the reading, even though it’s in swedish… (google translation is probably not recommended)

Den sanna historien om mannen på våning 7

Mannen på 62 år tittar ut ur sitt fönster, på våning sju i höghuset mitt i stan… Världen utanför är helt vit, och snön faller mjukare än någonsin. Parken som finns bara en liten bit utanför är helt tom, nästan som om det inte fanns något folk alls. Framför honom finns ett papper, en penna och ett förstoringsglas. Han ger ut en liten suck och tänker tillbaka då han var ung – de tiderna då allting blev fel. En tjej han gillade, ett misstag han aldrig skulle kunna ta bort. En andra chans fanns inte.

Mannen tar upp förstoringsglaset och titta på papperet igenom det. Fibrerna som binder ihop papperet – fibrerna som kommer fånga upp bläcket ifrån pennan och inte låta det rymma iväg. Han tittar sedan på pennan, dock kan han inte se bläcket då det är plast över det. En bister och ensam min. Ytterligare en suck kommer ifrån hans mun då han plockar upp pennan och placerar det på papperet – handen skakar. “Pennan är mäktigare än svärdet”, ett citat han kände till mycket väl. Men det skrämde honom. Handen skakar pennan, vilket gör en konstig linje på papperet. Pappret som borde bli till ett brev. Ett brev som skulle bära att hans känslor. Inför brevet skulle han vara naken – alla ord, känslor och han skulle finnas där på. “Vad ska jag skriva, efter alla dessa år? Vad händer om jag skriver fel? Vad händer om….” frågorna var många för mannen; mannen som aldrig skrivit ett brev – och det faktum att han höll det hemligt.

Han lägger ner pennan och tittar ut igenom fönstret igen. Han ger åter papperet sin uppmärksamhet och börjar varsamt vika det. Fönstret öppnas, och ut flyger ett pappersflygplan. Det flyger lika sakta som snön faller, utan att veta tomhet. Mannen var trött – trött på så mycket. På sin vekhet, sin rädsla och sina misstag. “Brevet får vänta… En annan dag blir bra, nu är jag för trött…” Han fortsätter göra ursäkter för sig själv. Tiden går, och snön fortsätter att falla mjukare än någonsin.

The end.

 

 

Advertisements